Hur visar sig din respekt till dig själv och din omgivning..
Jag har länge funderat på varför jag känner mig upprörd, ledsen och en massa andra känslor tillsammans med ganska många människor.
Och idag kom jag på en bit till av det :)
En arbetskollega har stort kontrollbehov och vill göra allt på sitt sätt för att vara trygg och självklart finns dåliga självkänslan där med.
För mig gör det inget alls att göra på kollegans sätt så länge det inte går ut över mig eller tredje part.
Jag har bra självkänsla och självrespekt så det är inte svårt alls.
Jag lyssnar, jag ser, jag hör, jag ger kollegan min respekt.
Med att kollegan har dålig självkänsla så är hen inte trygg inom sig och vill gärna ha min åsikt, hur jag ser på olika saker.
Jag berättar gärna för kanske kan det även ge kollegan andra vinklar som gynnar måendet.
Jag ser en tydlig gräns runt hen och mina ord studsar mot den och ut i luften, hen tar inte emot eller in något av det jag säjer och så kommer en ny fråga efter en stund vad jag tycker och jag ger mitt svar på vart jag står.
Detta pågår då och då och för mig spelar det ingen roll att hen inte lyssnar eller vill ta till sig något från mig, vi har olika vägar att gå och jag respekterar både min egen och hens.
Det som jag inte vet om det ska symboliseras som lärdom, insikt eller om det bara e tröttsamt är malandet.
Hens inre malande i sin egen inre konflikt och osäkerhet som läggs utanför och mellan oss gör mig trött och idag upptäckte jag även en ledsen känsla som jag kunde spåra tillbaka till mig själv som liten.
Som liten gjorde jag allt för att bli sedd och hörd som de flesta barn gör och visst jag blev både sedd och hörd men mest när jag bråkade för att bli sedd.
Idag så sa jag nej till kollegan och sa, -Gör det du vill utan att fråga mig igen och igen om oftast samma saker för du lyssnar inte på det jag säjer ändå.
Hen tittade med en konstig min på mig och såg frågande ut och jag sa -Du vet ju att du gör som du vill i alla fall och då spelar det ingen roll om jag berättar för dig min erfarenhet om och om igen för du gör ändå som du vill sa jag med ett leende och gick hem för lunch.
I bilen hem så kom känslan om det finns något som kan kalls energitjuvar, vilket jag egentligen inte tycker att det finns, så är det människor som hela tiden pockar på och vill ha min uppmärksamhet som någont typ av bekräftelse att bli sedd och ändå bara skita i mig, den jag är och det jag står för = ingen självrespekt hos kollegan och således ingen gentemot mig.
För jag har inget behov av att någon annan ska tycket som mig, för de har inte gått den vägen jag gått som gjort att jag hittat den jag är idag och det är för mig en självklarhet att allas vägar ska respekteras utan att kränkas och trampas på i någon form.
Och det suger även om jag säjer nej så finns hela tiden frågan i luften från en osäker person med dålig självbild och självkänsla - Ser du mig, duger jag? Och jag svarar med min blick, ordlöst oftast, ja jag ser dig och du duger precis som du är.
Nu har jag fått in känslan i kroppen hur det känns.
Jag har vetat att människor med låg självkänsla och dålig självbild är svåra för mig, jag blir trött av dem, jag har sagt det till dem och nu känner jag tydligt inom mig hur det känns.
Så nu är upptäckten för mig att hitta hur jag ska visa och inte tillåta dem att använda mig för att fylla upp sitt tomma hål inom sig för att jag har lätt för att respektera andra människor oavsett på vilken väg de går.
Det tomma hålet, den dåliga självbilden och självkänslan kan ingen annan ge dig, det kan bara du själv och först då kommer tryggheten inom dig själv
Jag vet, för jag är oftast trygg med mig själv, men såna här människor kan fortfarande komma för nära för att jag tror att de vill lyssna, när de i själva verket bara vill ha min uppmärksamhet för att känna sig sedda i sina egna inre konflikter.
Ha en fortsatt fin söndag
Och finn din avgrund och börja bygg en fin grund till dig själv att stå på
Gunilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar