lördag 10 november 2012

Vart är människan på väg.....

Jag har undrat länge vad som händer och vad som kommer hända.
Hur påverkar vi människor varandra. Hur påverkar vi våra barn och hur påverkar det våra barn när de växer upp
Och den största frågan vad påverkar oss i stort och hur påverkar vi jorden och alla naturkatastrofer som sker.

Långsökt kanske men min känsla säjer mig att valet i USA på något sätt har med sista stormen att göra, Sandy, något av de värsta stormarna på mycket länge.
Och nu är det val i Kina med ett till stort mäktigt land som även det påverkar hela världen globalt precis som USA

Maktkamper, hat, styrande, ilska, översitteri, kränkningar och liknande känslor det vet vi hur de påverkar oss själva och våra känslor.

Och vad är känslor, vart kommer dom från och hur påverkar de omgivningen.

Jag läste Aftonbladet på planet hem igår där det stog några sidor om valet och Obamas vinst och republikanernas försök att förgöra honom under hans tidigare period, under valkampanjen och även efter.
Deras "krig" mot Obama och jag kände när jag läste att den maktkampen och det hatet sträcker sig långt och jag undrar vart är människan på väg.

Vart finns samarbetet och respekten för varandras olikheter och tilliten att se dem som tillgångar för att få mångfald istället för enfald

Jag kan inget politiken där och knappt här i Sverige heller för jag tycker mest att de har pajkastning mot varandra istället för samarbete.

Och om inte de människor som sitter i de positionerna och även de som påverkar runt om regeringar, presidenter och liknande kan samarbeta vilka signaler sänder de ut till oss andra människor.

Jo pajkastning och att bara några åsikter är värda att lyssnas på och de andra kämpar och slåss för att bli sedda och hörda. När det inte fungerar så sker ordlösa krig mellan och vart når de krigen och den osämjan och hur påverkar den oss människor och världen i stort.

När gick det snett, när förlorade människan sig själv, sin självrespekt, sitt självvärde? För när människan har det då finns det även för andra
Då kommer samarbete, nyfikenheten, hur ska vi få det bättre tillsammans.

En vän delade en video igår som jag vill dela här. Den gör mig hoppfull att vi människor hittar tillbaka till oss själva. Till den tiden där vi mindes vilka vi var och vi värnade om oss själva, varandra, respekterade oss själva, varandra, djuren och naturen, vilket inte finns mycket av idag tyvärr

Och de urfolken som hade kontakten inåt i sig själva och utåt mot andevärlden, både mot Himmelen och Jorden. De utrotades och jag undrar varför. Varför och vad var det som påverkade människor att utrota de som visste och kände vägen hem?

Jag minns att jag såg Soldier Blue när jag var runt 12-13 år och jag grät i veckor och trodde hela mitt inre skulle gå sönder av smärtan hur Indianerna bemöttes, kränktes, skändades, misshandlades och dödades det var första gången jag kom i kontakt med känslor av död inom mig i min själ, för den mindes massaker efter massaker.
Jag var helt förtvivlad och grät när jag var runt 10 år och var till Treblinka och kände alla Judar som plågats till döds för att de var Judar.
När jag såg filmen Australia och Aborginerna grät jag floder igen hur även det folket har utrotats

Inte undra på att vi människor känner oss halva, skadade och halvhjärtade och söker på många olika sätt och hittar nya vägar istället för att läka oss själva inom och hitta tillbaka till de vi är.

Jag skräms en del av allt prat om den Nya Tiden vad är det för fel på den Gamla Visdomen, att finna tillbaka till den inom oss.
Hjärtat visar vägen säjs det, men hur vet vi vad som är Hjärtats Väg om vi inte mött det hela Hjärtat inom oss-Bortom oss. Hjärtat som visste att I Begynnelsen var Ordet Kärlek och fortfarande Är för de som vill finna det inom sig.

Jag har sett den sista Tingeling filmen som så tydligt visar det vi glömt, hur kärleken läker i mötet, när vi öppnar oss från djupet av oss själva i Kärleken vi redan är. Den är underbar på att visa den gamla visdomen vi bär inom oss <3



Vad gör att det ska tolkas om och finna nya vägar när vägarna redan finns att finna om vi vill finna dem och möta våra egna demoner han pratar om på videon som är våra egna att ta hand om.

Ja frågorna är många och känslorna likaså och jag är jetlaggad och behöver sova för jag har en vanlig jobbhelg
För den här veckan som varit har jag mött mycket annat, förtvivlade skadade människor i mina drömmar, naturstormar som skakat om i mitt inre av naturens förtvivlan och jag har hållt om förtvivlan som varit förtvivlad hur allt har blivit. Hur människan springer från sig själv och det som är viktigt och istället följer annat som styr och påverkar dem att tro att det vet vart de är på väg och så klart finns det många som vet vägen oxå. Men kan vi se helheten fullt ut det är frågan?

Det jag vet är att ju mera jag har mött och sett desto mer har jag förstått att jag inte har en aning om allt som finns i vårt inre och i Universums och Jordens själssystem och det gör mig ödmjuk inför möten med naturen som berättar sin historia på olika sätt. Glädjen den visar och vibrerar när jag "ser" och känner den. Gränslösheten jag kan öppna för i ett djupt andetag där jag "ser" olika världar i Himlen och i Jorden. Världar som vi människor förintar på olika sätt för att vi tror vi förstår men idag har de flesta glömt.

Så här vill jag dela videon min vän visade mig, lyssna och minns att I Begynnelsen var Ordet Kärlek och kommer så att förbli. Jag har mött den, den lever i mitt inre precis som i ditt och får leva när du låter din egna inre maktkamp sluta.När du vågar vara sårbar och dig själv hela Vägen Hem- Helhjärtad <3

 http://youtu.be/Vfc0lEnxEWs

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar