Kan vi omvärdera...

.... och börja ta hand om oss själva och allt som redan finns på vår jord....

Kan vi fördela våra resurser så att det räcker till alla och allt levande....

Jag har sedan jag var liten alltid stått upp för de svagare, de som på nåt sätt inte vågade eller kunde stå upp för sig själva, barnen, djuren, de gamla, de svaga, de utstötta och det håller i sig.

Jag får en del frågor på facebook varför jag delar så mycket elände med bland annat djur som har det svårt och utsätts för den grymmaste tortyr som vi inte ens kan föreställa oss och allra helst inte vill se.

Ja varför gör jag....
Det har jag frågat mig själv med många gånger.
Varför kan jag inte bara blunda och låtsas som det regnar fast jag ser hur djur slaktas under vidriga omständigheter, hundar skjuts ihjäl i andra länder för att människor festat till och fick för sig att skjuta runt 200 hundar instängda i burar utan möjlighet att fly.
Hur hundar och andra djur slås ihjäl utan någon känsla för att de har känslor och känner smärta, hur de bränns levande, osv osv

Ni vet alla att mycket hemskt sker fast ni kanske väljer att blunda och låtsas som det regnar och jag har önskat att jag kunde låta bli att känna

Önskar jag kunde låta bli att bry mig när gamla vanvårdas på hem, de har ingen talan för de kanske inte kan prata, barn som misshandlas och utsätts för fruktansvärda saker, kvinnor som mördas av sin män inför deras barn.
Ja listan kan göras lång och det är inte det jag funderade på idag.

Det här har legat med mig länge utan att jag orkat skriva om det, både för att det är jobbigt och berör mig så illa och för jag blir så snevridet bedömd av många.

Jag är för det mesta en mycket glad människa, skrattar ofta och har alltid ett leende till de jag möter eller en varm hand på någons arm där det behövs, öppnar dörren för någon som behöver, låter någon som är stressad gå före i kassakön, hjälper någon att bära kassen uppför trappen.
Och så klart gråter jag floder med när det är för svårt att se allt lidande på olika sätt.

Kan vi omvärdera och ta hand om de och allt det som redan finns ??

Jag har för snart 3 veckor sedan tagit emot en hund från Rumänien och det har väckt många känslor.
Vi räddar dom inte bara utan vi tar även ifrån dem ett liv de är vana vid.
En frihet där de kan gå precis som de vill och en massa annat. Och ger dem ett helt nytt liv.
Alla kanske inte klarar det och de flesta tror jag blir oroligt tillgivna om vi låter dem få tiden att sörja klart, för sörja det har min lilla kille gjort och nu börjar det vända och han börjar bli glad.

Jag bejakade att jag ville hjälpa att ta hand om någon som redan finns.
Jag ser hur uppfödare i vårt land jobbar på, priserna blir högre och högre för många raser och i det även begärligt stöldgods för det går att tjäna bra med pengar på djuren.

Kan om vi omvärderar, kan vi ta hand om alla de djur som finns runt om vår jord, på det sätt de bäst förtjänar det.
Göra det några 10 tal år för att få till någon balans i att många djur har det bra och andra har inget värde alls
Lika med barn och gamla, kan vi omvärdera även där att ta hand om på det sätt alla levande väsen, människa som djur och växter och natur på det sätt som gör att vi får en bra jord att leva på, tillsammans utan lidande.

Det finns många olika videor ute på facebook nu,om fåglar som är fulla i material som inte är mat och som de inte kan smälta och de dör sakta men säkert i ett långdraget lidande.
För att vi människor slänger skräpet omkring oss i en nonchalans som är stor, utan tanke på någon annan än sig själv ocj kanske inte ens det, bara rent nonchalans i stort, i allt.

Jag hörde på radion häromdagen hur fiskar börjar få andra betenden av all antidepressiv medicin som kommer ut i våra vatten drag.. De blir orädda och kaxiga och vågar sig fram på ett sätt de inte gjort förut.
Vad händer när de större rovdjuren bli fullpumpade med dessa mediciner och blir orädda och kaxiga eller är det vad som redan skett när våra rovdjur kommer in i samhället...

Vad händer egentligen inom i människor som fullständig skoningslöst slaktar och bränner djur levande för att vi ska få mört kött ?

Kött som vi överkonsumerar och slänger på sophögen för att datumet gått ut.

Många äldre som får dö själva utan några anhöriga vid sin sida sista tiden för att de anhöriga inte har tid för det måste utveckla sig och göra karriär.

Barn som sätts diagnoser på för att de protesterar mot att vi vuxna inte finns där närvarande med dem och de bråkar för att få någon form av uppmärksamhet.

 Morden som sker, människors liv som inte längre har något värde. Djur som torteras i det oändliga, Våra lagar som inte ger några konsekvenser för levande liv utan det är ofta högre straff och konsekvenser för ekonomisk brottslighet. det säjer väl allt egentligen.

Ja.... kan vi omvärdera, kan vi ta hand om de barn som finns utan att bara kalla dem för dina ungar och mina barn oavsett vart och vilka barnen är.
Kan vi ta hand om och lyssna på de gamla som bär med sig ett helt liv och många fina erfarenheter och ge dem en varm hand och närvaro deras sista tid.
Kan vi sluta föda upp djur för att tjäna pengar på dem och göra dem till begärligt stöldgods och ta hand om de som redan finns även om de finns och plågas svårt i andra länder.....
Kan vi omvärdera.... kan vi omvärdera och ta hand om vår Jord och de och det som tillhör och lever på den och sprida omtanke och kärlek.. Kan vi......

Kan vi blomma av Kärlek.... Kärlek som sprider sig över Jordens alla hörn till allt och alla

Gunilla

Att våga vara nära

Ibland kommer jag otroligt nära en del människor och djur. Jag känner vad dom känner, vad dom tänker, vilka tankar som finns runt dem, vilka minnen de bär osv.

Jag har funderat många gånger på varför det blir så med en del bara och det jag kommit fram till är att de släpper mig nära.

Jag har tränat så mycket på att stänga av och bara öppna när jag ska jobba med att gå igenom och se över beteenden och liknande för att bearbeta och läka bland annat.

Förut när jag var yngre och osäker så var jag inkännande för att skydda mig själv.
Nu vet jag att det är svårt och även jobbigt att hela tiden gå och känna av och in andra människor.
Och idag kan jag även se att det är en form av övertramp på en annan människas integritet att vara inkännande.
För vem har rätten att gå innanför någons skinn för att läsa av för att de själva är rädda ?

Jag har lärt mig att känna igen signalerna i mig när jag ska vara lite mera uppmärksam i olika situationer och med vissa människor.
Och en del människor får jag vara helt på min vakt, de känner stor rädsla för den jag är och de hugger vilt omkring sig många gånger

Till de människorna behöver jag ofta ta ställningt till om jag ska ha dem i min närhet och om jag behöver ha dem nära på vilket sätt ska jag möta dem, eller inte möta dem
Och för det mesta behövs ord för att få dem backa och låta mig vara ifred utan att de klampar på hur som helst.

Det är respekt för mig att låta alla få vara den de är och då menar jag alla.
För kräver jag att få vara mig själv så behöver jag låta alla andra vara det med, självklart tycker de flesta men ute i verkligheten är det inte så självklart.
Annars är det som att kasta sten i glashus. Eller som Jesus sa den som är utan synd kastar den första stenen.

Det stora näthatet visar att det inte är självklart att alla får vara sig själva för det är så aktuellt för många idag och det är inte bara på nätet.
Hatet florerar i stort överallt och det är obehagligt många gånger
Och det gäller att våga säja nej till det och då även titta på sig själv. Vad gör jag själv. Det går aldrig att ställa krav på andra som man själv inte klarar att uppfylla själv.

Om vi visar respekt och accepterar oss själva och varandra fullt ut så sker en förändring, men inte förrän förändrigen sker inom oss i första steget.

Så till en ny upplevelse för mig som har tumlat om mig en del
Jag har tagit emot en liten hund från ett annat land, en gatuhund, som haft det svårt och jag kunde inte i min vildaste fantasi tänka att han skulle vara ledsen och bära sorg över sitt förlorade liv.

När vi tar hand om någon som haft det svårt så tror vi att vi gör en god gärning och räddar dem, och ja visst är det så oxå.
Den här lilla vet jag inte hur jag kunde komma så nära han har visat mig så mycket under den veckan han bott här.
Han har visat hur han saknar sin frihet att gå som han vill, äta när det finns mat, sova när det passade, leka, träffa kompisar när han ville och skydda sig när så behövdes.

Han har visat att han misst en nära vän, påkörd av en bil och slängd av vägen, liggandes halvdöd i något dygn låg hon där och han satt troget vid hennes sida tills hon dog.

Han har visat mig hur vissa mörkt klädda män ska man passa sig för, han är rädd för saker jag inte är van vid och behöver vara uppmärksam

Han har visat att han är superlycklig att få vara hos oss och de första dagarna fick jag verkligen stålsätta mig att inte tycka synd om honom i hans sorg och saknad av hans gamla liv och bara låta honom få sörja klart.

Ibland är han en helt vanlig liten lycklig hund och ibland blir han en driven självständig gatuhund som inte behöver mig på nåt sätt.

Han bara klev rakt in i mitt hjärta och jag vågar vara riktigt nära honom <3 och där visar han mig sitt liv bit för bit.

Han har även visat att när han blir trygg med mig så blir han lite kaxig i vissa situationer som att börja skälla på mopeder och vissa som kommer och går som ser läskiga ut
Så jag får träna att vara flockledare så han kan koppla bort de sidorna :)


Att vara nära gör att vi kan få del av någon annans liv som den visar och det är en stor gåva att förvalta oavsett vilken det är som ger gåvan
Det är ett förtroende att få vara del i någons liv så nära glöm aldrig det.

Hur nära är du och hur nära blir du släppt av andra...

Ha en fin kväll
Gunilla