Att mötas Hjärta till Hjärta - Själ till Själ

Ända sen jag var barn har jag känt av djuren jag haft runt mig och det gör jag även nu med de fantastiska Rumänska hundarna jag har och även de som jag får följa på olika sätt genom DogRescue <3

En del berör mer och det är som de delar sitt hjärta – sin själ med mig och jag hör vad de berättar även om jag har svårt att forma orden deras känslor förmedlar. 

Många gånger är det även för att jag har svårt att ta in den smärta de känner över vad de mött i sina liv som jag här aldrig kan fatta och har därför svårt att forma orden.

Idag är en dag när orden ändå vill skrivas ner av vad de ”berättat” för mig med sitt hjärta, med sin själ, med sina ögon och med sitt kroppsspråk.

-Jag kommer från förhållanden du aldrig kan ta in för du har aldrig upplevt något liknande. 

Det jag och mina vänner varit med om kan du inte ens föreställa dig vidden av.

De flesta av oss har på något sätt levt skräckfyllda och smärtfyllda liv och vi alla ber dig som möter oss:

Ge oss tid

Tid att förstå

Tid att läka

Tid att upptäcka ett liv vi aldrig tidigare upplevt.

Försök inte förstå vad vi utstått eller upplevt för det kan du inte.

Ge oss bara tid och vi lär oss ditt liv.

I ert land har ni ingen referens till det många eller de flesta av oss varit med om – därför kan ni inte förstå – inte ens hjälpa oss mer än att ge oss tid, tålamod och kärlek.

Ge oss tid att bygga tillit till er och det liv ni ger oss som vi aldrig tidigare haft eller upplevt.

Försök inte få oss att lyda eller lära oss ert liv. Vi vet vad livet innebär på många flera sätt än du förstår – men vi vet inte ditt liv för det har vi aldrig mött.

Bjud in mig och visa mig ditt liv stund för stund – dag för dag och jag vet hur det fungerar och jag lär mig hur ditt liv är och på vilket sätt du vill att jag ska passa in där. 

Det lär vi oss alla för vi är smartare och klokare än många andra för vi har fått klarat oss själva.

Visa mig i lugna takt vad du vill att jag ska veta och vad du vill att jag inte ska göra – visa mig vägen in i mitt nya liv. Men pressa mig inte – ge mig tiden att upptäcka ditt liv som nu är mitt nya liv.

Försök inte förstå vad jag upplevt för det kan du inte men jag kan berätta för dig om du vill lyssna med öppet sinne och öppet hjärta och fritt från allt du tidigare upplevt eller trott dig uppleva och kunna.

De flesta av oss har på något sätt levt i revir där det oftast innebär döden att kissa på någon annans revir. 

Så tvinga mig inte att gå på mångas revir den första tiden. Låt mig sakta inse att det jag tidigare levt i inte finns här i mitt nya liv – jag blir inte dödad om jag kissar när jag behöver oavsett var.

Låt mig få känna mig trygg innan jag behöver känna att jag inkräktar på andras områden – ge mig tid.

 Ge mig tiden att få känna trygghet när jag lärt mig hur ert liv fungerar som inte mitt har gjort. Gå inte för långt med mig innan jag känner den tryggheten för även om jag är rädd så följer jag dig för jag har ingen annan att följa – du är min familj nu.

I mitt liv så måste man alltid visa sig stark – för en svag hund den blir utstött och även dödad så därför följer jag dig fast jag inte vågar för jag får inte visa mig svag för då väntar fara för mig.

Tänk på att jag och de flesta av oss även har levt på mycket små utrymmen länge - kanske även väldigt länge – vi är inte vana att röra på oss, vi är inte tränade för att gå långt, leka, vara aktiva som du är van vid här i ditt land. 

Så ge oss tid att träna våra kroppar sakta för att vi inte ska få skador i leder och alla våra ligament som kanske varit oanvända under mycket lång tid.

Tänk på våra små tassar som inte är vana att gå promenader och pressa oss inte utan låt oss vänja oss och våra kroppar in i det nya fina liv ni vill ge oss – ge oss tid.

Om du haft en hund innan mig så har den troligtvis inte suttit på en liten yta utan att rört på sig och sin kropp. 

Den har varit social och träffat människor och tagit långa promenader. Eller om den var en liten valp så hade den lekt med sina syskon i alla fall i 4 veckor innan du hämtat den. 

Den hade levt i en familj med allt det sociala umgänget det innebär vilket mycket få av oss har gjort när vi kommer till våra nya liv – så ge oss tid – ge oss tid att vänja oss – tid att landa och upptäcka.

Vissa av oss har tidigare haft familjer men blivit dumpade men vi har vissa minnen kvar av den tiden även om den inte är lika som i ert liv - i ert land. 

Vi har det lättare att flytta in och det är som vi alltid bott hos dig. 

Men många av oss behöver tid – mycket tid.

Förstå att många av oss kanske varit hungriga under hela vårt liv – kanske många år av svält och begränsningar med föda och när du erbjuder oss paradiset med mängder med god mat så kanske vi äter alltför mycket av sånt vi aldrig varit vana vid och det kan orsaka oss mycket smärta i våra magsystem – så ge oss tid att vänja oss vid den mat du ger. Ge oss tid att förstå att vi alltid i fortsättningen får mat och tiden av hunger är över trots att vi kanske vill äta som om vi aldrig mera ser mat – var rädd om våra magar och kroppar och ge dem tid att vänja sig.

Förstå att jag kanske frusit många år av mitt liv – frusit och förfrusit mig på många ställen av min kropp när jag levt i små utrymmen där jag inte kunnat komma ut. Det har varit kallt och kanske bara snö att sitt i, ligga på, sova på.

Ge mig täcke om jag fryser och kanske små skor eller sockor om mina tassar gör ont när det är kallt.

Låt mig slippa frysa mer.

Jag kanske hellre är inne i värmen än att går på promenader även om jag följer dig om du tycker att jag behöver gå fast jag hellre ligger inne i värmen. 

För du är mitt liv nu.

 Lyssna på mig med ditt hjärta och inte vad du tror jag behöver – mitt liv har varit på ett sätt som du inte kan förstå.

Förstå att många av oss har mött och upplevt skräck och död mer än du kan föreställa dig.

Många av oss har haft snaror runt halsen när de fångades oss, släpade oss med sig och kastade oss in i burar och fraktade oss sedan till hägn där vi inte fick mat eller vatten. 

Många av oss var skadade och de flesta av oss skräckslagna, vi skrek i ångest och skräck och slogs och kämpade för våra liv. 

Vi visste inte vad som skulle hända - vi förstod inte varför - vi hade inget val mer än att acceptera och finna oss i det liv vi fick - utsatta och utlämnade. 

Vi har sett våra vänner plågas och dödas, Vi har hört våra vänners dödsskrik varje dag kanske under mycket lång tid. Vi har sett människor komma och släpa med oss våra vänner och tortera dem till döds och sedan bränna dem och vi alla väntade bara på när turen kom till oss..... 

Till slut stänger många av oss ner - vi orkar inte mera - vi blir sjuka - väntar på döden som för många blir en befrielse.

Några av oss blir räddade till människor som kämpar för att ge oss en röst - ge oss vårt värde och de tar hand om oss och ger oss vård, mat och kärlek. 

Vägen tillbaka från dödens käftar.

Så våga lyssna på mig och ge mig tid att läka och förstå.

Du är mitt liv nu och vi har livet framför oss så ge mig tid nu att få börja leva ett liv jag aldrig levt – ge mig tid att få känna tillit och jag är din vän för evigt…………..

<3 <3

Oj så länge sen jag tog mig tiden att skriva

Som vanligt så är somrarna intensiva för mig. Det är mycket jobb på olika ställen och jag väljer att jobba på då.
Att ta mig tiden att skriva finns inte alls då även om längtan finns att skriva.

Jag har varit i fina Åkersberga och jobbat en hel del och jag har njutit av den fina naturen där ute vid kusten.
Jag har flyttat hem till Dalarna igen och är nära mina barn och släkt <3

Jag har förlorat min fina vän Blomma <3 och jag har insett att jag inte alls har tillåtit mig att känna sorgen och saknaden efter henne.

På Torsdag är det 6 månader sen hon fick somna in gnagande på sitt älskade älgben ute på en härligt grön gräsmatta <3
Igår så förstod jag varför jag inte tillåtit mig att gråta - jag har förträngt det smärtsamma att förlora henne för att jag har varit så arg.
Jag har varit arg för troligtvis så fick hon somna in alltför tidigt för att en tidigare operation hade skadat halva hennes urinledare på höger sida som sakta hade förtvinat.
När urinledaren sakta förtvinade så slutade njuren att fungera bit för bit och det blev stopp i den och den var mer än dubbelt så stor när jag till slut fick veterinärerna att göra ultraljud.

Jag kände min hund och visste att något var fel men de ville ta en massa prover för att kolla vad som kunde vara fel. Men tredje gången jag bokade tid så sa jag tvärstopp till mera prover - det var ultraljud som gällde och då såg vi att njuren var stor och svart på bilden så det blev Strömsholm för att kolla ännu en gång och se vilka alternativ som fanns för Blomma.

En stor och komplicerad operation kunde eventuellt rädda hennes liv men till vilket pris för henne. Det visste både jag och mina tjejer att det priset var för högt för Blomma bara för att vi ville ha henne kvar och att hon kanske skulle få några år till i livet.
Så vi valde att hon skulle få somna in medan hon ännu var pigg och glad innan hon blev för påverkad av den stora njuren som tog stor plats i hennes mage.

Blomma visade själv en plats där hon ville somna in - jag såg en bild på en fin gräsmatta och jag visste vart hon menade och där fick det bli.
Så för 6 månader sen åkte vi dit och hade älgben med som hon älskade att gnaga på och hon sprang bakom huset till platsen hon visat mig.
Hon tittade på mig och väntade för hon visste att jag hade lyssnat på henne och hade benet med mig.
Hon la sig nöjt och gnagde för fullt när veterinären kom och började ge henne lugnande och hon brydde sig inte alls
Blomma hade fullt fokus på sitt ben och vägrade nästan att somna så tills slut fick vi ta av henne benet en liten liten stund precis innan hon somnade in för att hon skulle släppa taget.

Gokråkan <3 som älskade livet så intensivt hon ville gnaga färdigt innan hon släppte livet här <3

Fina fina Blomma vad jag saknar henne trots att lillkillen Hopi har fått en underbart vacker själ och hundkompis så är och förblir Blomma den hon var och hon har för All Tid sin plats i mitt hjärta och idag känner jag att jag äntligen kan känna och gråta den smärta jag känner utan henne - fina fina Blomma <3 <3

Jag har insett att förträngda känslor hindrar läkning på djupet inom och att jag varit så arg på veterinären som opererade henne som då med största sannolikhet sydde i halva urinledaren när han skulle sy ihop henne.
Det var även det en svår operation då hon var så skör inom att det knappt gick att sy ihop - för varje stygn så brast det men till slut hade han lyckats sy ihop invärtes och då troligen med urinledaren.

Jag kan idag se att det kanske var hennes enda räddning då att klara den operationen - så varför vara arg ? Jag kan inte få min Blomma tillbaka på något sätt oavsett vad som orsakade hennes alltför tidiga död för 6 månader sedan.

De arga förtvivlade känslorna har bara gjort att jag själv inte kunnat vara ledsen klart för att låta de minnen vi har tillsammans få leva. Att få låta glädjen över de 7 nästan 8 år vi fick tillsammans få leva och få den plats både Blomma och jag förtjänar <3

Så äntligen Blomma kan jag säga Far - Väl <3
Du har All - Tid din plats i mitt hjärta, i mina minnen.
I allas våra minnen lever Du för All - Tid kvar fina fina Blomma <3