Att våga vara nära

Ibland kommer jag otroligt nära en del människor och djur. Jag känner vad dom känner, vad dom tänker, vilka tankar som finns runt dem, vilka minnen de bär osv.

Jag har funderat många gånger på varför det blir så med en del bara och det jag kommit fram till är att de släpper mig nära.

Jag har tränat så mycket på att stänga av och bara öppna när jag ska jobba med att gå igenom och se över beteenden och liknande för att bearbeta och läka bland annat.

Förut när jag var yngre och osäker så var jag inkännande för att skydda mig själv.
Nu vet jag att det är svårt och även jobbigt att hela tiden gå och känna av och in andra människor.
Och idag kan jag även se att det är en form av övertramp på en annan människas integritet att vara inkännande.
För vem har rätten att gå innanför någons skinn för att läsa av för att de själva är rädda ?

Jag har lärt mig att känna igen signalerna i mig när jag ska vara lite mera uppmärksam i olika situationer och med vissa människor.
Och en del människor får jag vara helt på min vakt, de känner stor rädsla för den jag är och de hugger vilt omkring sig många gånger

Till de människorna behöver jag ofta ta ställningt till om jag ska ha dem i min närhet och om jag behöver ha dem nära på vilket sätt ska jag möta dem, eller inte möta dem
Och för det mesta behövs ord för att få dem backa och låta mig vara ifred utan att de klampar på hur som helst.

Det är respekt för mig att låta alla få vara den de är och då menar jag alla.
För kräver jag att få vara mig själv så behöver jag låta alla andra vara det med, självklart tycker de flesta men ute i verkligheten är det inte så självklart.
Annars är det som att kasta sten i glashus. Eller som Jesus sa den som är utan synd kastar den första stenen.

Det stora näthatet visar att det inte är självklart att alla får vara sig själva för det är så aktuellt för många idag och det är inte bara på nätet.
Hatet florerar i stort överallt och det är obehagligt många gånger
Och det gäller att våga säja nej till det och då även titta på sig själv. Vad gör jag själv. Det går aldrig att ställa krav på andra som man själv inte klarar att uppfylla själv.

Om vi visar respekt och accepterar oss själva och varandra fullt ut så sker en förändring, men inte förrän förändrigen sker inom oss i första steget.

Så till en ny upplevelse för mig som har tumlat om mig en del
Jag har tagit emot en liten hund från ett annat land, en gatuhund, som haft det svårt och jag kunde inte i min vildaste fantasi tänka att han skulle vara ledsen och bära sorg över sitt förlorade liv.

När vi tar hand om någon som haft det svårt så tror vi att vi gör en god gärning och räddar dem, och ja visst är det så oxå.
Den här lilla vet jag inte hur jag kunde komma så nära han har visat mig så mycket under den veckan han bott här.
Han har visat hur han saknar sin frihet att gå som han vill, äta när det finns mat, sova när det passade, leka, träffa kompisar när han ville och skydda sig när så behövdes.

Han har visat att han misst en nära vän, påkörd av en bil och slängd av vägen, liggandes halvdöd i något dygn låg hon där och han satt troget vid hennes sida tills hon dog.

Han har visat mig hur vissa mörkt klädda män ska man passa sig för, han är rädd för saker jag inte är van vid och behöver vara uppmärksam

Han har visat att han är superlycklig att få vara hos oss och de första dagarna fick jag verkligen stålsätta mig att inte tycka synd om honom i hans sorg och saknad av hans gamla liv och bara låta honom få sörja klart.

Ibland är han en helt vanlig liten lycklig hund och ibland blir han en driven självständig gatuhund som inte behöver mig på nåt sätt.

Han bara klev rakt in i mitt hjärta och jag vågar vara riktigt nära honom <3 och där visar han mig sitt liv bit för bit.

Han har även visat att när han blir trygg med mig så blir han lite kaxig i vissa situationer som att börja skälla på mopeder och vissa som kommer och går som ser läskiga ut
Så jag får träna att vara flockledare så han kan koppla bort de sidorna :)


Att vara nära gör att vi kan få del av någon annans liv som den visar och det är en stor gåva att förvalta oavsett vilken det är som ger gåvan
Det är ett förtroende att få vara del i någons liv så nära glöm aldrig det.

Hur nära är du och hur nära blir du släppt av andra...

Ha en fin kväll
Gunilla