Den fick mig att fundera på hur olika vi människor är och hur olika världsbild vi har om hur livet och verklighetsuppfattningen ser ut eller ska se ut.
Och vad är verklighet egentligen, kan vi någonsin veta det?
Jag har min och alla andra har sin och inget av det kan säjas vara fel om det inte är helt snevridet så andra människor skadas av våld, övergrepp och dödande osv då går det överstyr.
En journalist hade hört att Pi hade en berättelse som gjorde att det gick att förstå Gud eller Källan som jag brukar kalla det och sökte upp Pi för att få lyssna på hans berättelse.
Pi berättade om hur han överlevde efter att fartyget förliste och han drev på havet lång tid.
Den första berättelsen berättade hur han överlevde på ett sätt som filmen visade och de män som skulle berätta för världen sa att det kan vi inte berätta det är för konstigt för människorna att förstå, berätta nåt annat.....
Så Pi berättade en annan berättelse hur han överlevde tiden på havet och männen nickade flera gånger under berättelsens gång och sa ja det kan vi berätta.
Pi berättade två helt skillda berättelser om samma händelse och den ena var inte accepterad och den andra var det.
Det påminner mig om att de flesta människor lever i sina egna föreställningar och utgår för det mesta därifrån. Så inget den säjer om dig handlar egentligen om dig, utan om personen själv.
Om inte personen har förmågan att nollställa sig och verkligen ta emot dig helt öppet och fritt från sig själv.
Då känner du dig sedd, hörd och bekräftad.
Journalisten frågade Pi vilken av berättelserna är den riktiga? Pi svarade välj själv, vilken du tror på.
Är det så livet är enklast att leva. Att var och en bär sin egen sanning och tillsammans bär vi många sanningar?
Om vi sen kan vi berätta dem för varandra utan att någon fördömer någons berättelse som konstig, utan alla får välja själv vad den tror på, är det mångfalden som läker allt?
Kan det vara så enkelt att skapa fred och att människan blir lugn och tillfreds med sig själv.
Sedd, hörd, erkänd helt enkelt finns till fullt ut som sig själv.
Är det den vägen som avslutar allt våld, alla övergrepp, alla död och människan äntligen kan få leva lyckligt tillsammans i samklang med sig själv och alla runt omkring sig.
Så se den om du inte gjort det Berättelsen om Pi <3
Låt dig själv blomma ut och vara den du är. Det är allas vår egen rätt att få växa i och av kärlek
Gunilla
Jag skulle nog inte berätta 2 olika berättelser om samma sak, den ena skulle ju inte vara sann för mig och det skulle jag inte kunna leva med får sådan är inte jag. Folk får ta mig för den jag är annars får det vara, men jag har kommit så långt i min utveckling att jag kan ta att en del inte förstår mig. Vi är alla olika så är det bara och det accepterar jag.
SvaraRaderaJo så är det för mig med Håkan. Och ändå har det blivit så att jag lärt mig vara tyst just för att jag har varit med om mycket annorlunda upplevelser än många.
SvaraRaderaPrecis som Pi och filmen fick mig att fatta att jag kan berätta men med andra ord för att kunna dela med mig av mig själv utan att det ska vara för omtumlande för de jag berättar för.
Ja vi är alla olika och det är helt ok för mig men har mött många som tycker att det är jobbigt om jag berättar för mycket om mig och den jag är.
De flesta trivs otroligt bra med mig, de känner sig trygga.
Och jag är trygg i mig och har blivit just av allt jag upplevt <3
Ha en fin kväll Håkan