Inget mera våld för våld föder bara mera våld, kärlek behövs, förståelse för deras svårigheter, dialoger osv osv
Ja jag håller med och ändå inte.
Det skrivs om övervåld av polis och jag undrar om övervåldet motsatta sidan gör på samhället, grannar, barn, vänner, polis, brandmän osv räknas inte det.
Det skrivs om utanförskap som driver ungdomar och jag undrar blir inte det en större klyfta med att skada och förstöra grannars och vänners hem, skolor, bilar. Skapar det den gemenskap och samhörighet de saknar ? Nej det tror inte jag.
Samhörighet är något vi förtjänar precis som respekt och hänsyn.
Vi får det inte hur vi än bråkar och låter våra beteenden driva oss. Men om någon har modet att säga nej till det destruktiva och vi själva har modet och vågar möta vår omgivning så skapas lättare samhörighet.
Ja det skrivs om många olika aspekter men den största är nog ändå att det finns så många i affekt över saker det själva känner som kanske inte alltid är förenat med fakta.
Känslor och fakta går sällan hand i hand.
För att nå en person i affekt av någon anledning så behöver den personen få hjälp att komma ur känslotillståndet.
Den största hjälpen vi kan ge personer i affekt är att markera och uttrycka ett tydligt nej, nu är det nog, att vi inte går med på de beteenden affekt skapar.
Det är att verkligen se att det finns en person, en människa som mår dåligt på något sätt där bakom affekten.
Att inte acceptera beteenden som skadar omgivningen, andra människor och framför allt personen själv är att säga ja till den verkliga människan bakom beteendet.
Då kan den verkliga människan komma fram och ta sitt eget ansvar och först då kan äkta möten och dialoger ske efter att ett tydligt nej till det negativa och destruktiva gjorts.
Då kan vi mötas och ta varandra i handen och finna nya konstruktiva vägar.
Ta väl hand om er alla
Gunilla Trädgårds
Ett par intressanta artiklar vill jag dela här, läs om du vill eller låt bli :)
En annan vinkel
Intressant artikel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar