Många kallar det medialitet eller att vara synsk osv
Att vara närvarande i mig själv och upptäcka mitt naturligt sätt att bara veta och känna är spännande.
Direkt vetande där det bara finns så klar känsla att veta fast du inte vet varför du vet
Kroppskunskap, där din kropp känner igen signaler den stöter på i sin omgivning och ger dig vetskapen vad som finns runt dig
Kroppskunskap som inte så många vet om hur det fungerar och jag kommer berätta lite mera om det längre fram.
Nu tänkte jag berätta om hur allt är så nära att det nästan går att ta på fast det kan vara långt bort.
Jag har lärt mig att lita på det mer och mer på det jag intuitivt känner
Jag får även bevis på att jag ska lita på det jag känner.
Jag kan som exempel känna vad människor tänker eller pratar om mig. Kanske inte ordagrant men att de gör det och att det pågår.
Det ligger liksom i luften runt de här personerna. Deras tankar ligger runt dem och det 'är bara att plocka upp och höra vad de tänker.
Det är lika med deras känslor, de ligger också runt personerna och går att känna hur lätt som helst
Många tror att de tankar och känslor de upplever är deras egna vilket är så och ändå inte för du plockar lätta upp det som finns runt dig och du behöver själv lära dig urskiljningen av vad som hör ihop med dig och vad som hör ihop med andra.
Det är många gånger jag frågat olika människor om saker jag känner att det både tänker och känner och de förnekar det ofta och säger att jag har fel
De flesta kommer på att det ofta är som jag frågat när det gått ett tag. En del vågar prata om det, andra inte.
Det är även en konst att lära sig leva med den öppenheten som inte är inkännande utan bara direkt vetande och varande. Och även kunna stänga ner det och hålla sin egen gräns utan att påverkas av andras mående och tankar.
Det är en spännande resa :)
Jag vill dela en av de faktiska händelser som gör att jag inte kan bortförklara min känsla eller låta bli att lita på den.
Jag har vid två tillfällen känt att det varit något fel med hundarna när jag varit på jobbet.
Jag har känt att det måste vara någon miss med dagmatten att hon inte var där för att ta ut dem.
Vid första tillfället så tänkte jag att det var jag som var ute o cyklade och slog bort det.
När jag kom hem så visste jag direkt bara jag klev in genom dörren att jag känt rätt, hon hade inte varit där.
Vid andra tillfället jag kände lika med min nuvarande dagmatte men det var det så rörigt på jobbet och jag hann inte kolla det förrän det var för sent och jag snart skulle åka hemåt ändå.
Jag hann även denna gång bara innanför dörren och såg kopplen och visste att jag känt "rätt" även denna gång
Hundarna var lika glada och inte alls så kissnödiga trots att det gått många timmar tack o lov
Det har lärt mig att jag aldrig ska bortse eller bortförklarar det jag "känner på mig".
Och det är kanske lite läskigt för personer runt mig att veta att jag känner vad de tänker och att de pratar om mig även om jag inte vet exakt vad hur mycket dom än försöker bortförklara att dom gör det.
Spännande är det med och inte något jag går runt och tänker på mer än när mina signaler påkallar min uppmärksamhet att nu är det nåt som inte stämmer då stannar jag upp och kollar av läget :)
Så hur har du / ni det med ert signalsystem
Är det utvecklat och återupptäckt för vi har det som barn men sen stänger vi ofta ner det mer och mer med åren för det är lite jobbigt att "veta" det vi inte ska veta om vår omgivning :)
Var går gränserna..... vilket är vatten och vilket är land och går det att skilja dem åt eller är de ett och samma...
Det är precis som våra känslor och tankar och hur allt är ett och så nära varandra att det knappt går att skilja dem åt och att veta vems tankar som är vilkens
Med det så säger jag Gonatt
Gunilla Trädgårds
Hemsida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar