När de yttre fasaderna rämnar

Har haft ett starkt möte med mig själv som jag gärna vill dela även om jag inte kan förstå vidden av det hela.

I min inre bild såg ett stort fält med många korsfästa och jag var starkt berörd av bilden och känslorna jag fick av bilden.

Jag lät bilden vara med mig för jag vet att jag brukar få svaren när jag inte har behovet att veta eller förstå utan bara låter det få vara med.

Jag såg att de korsfästa var olika jag i mängder av olika situationer jag varit i under livets gång.

Det var olika delar av mig själv som jag själv hade korsfäst för att jag inte klarat att stå upp för mig själv i de situationerna.
Det var olika delar av mig som jag själv skadat för att jag inte ens vetat att vissa beteenden jag haft och fortfarande har skadar mig själv så djupt att det i stort dödar mig själv på många olika sätt.

Hur många gånger har jag inte dödat barnet inom mig som älskar att leka och ha kul. Tonåringen inom mig som inte vill bli vuxen och ta ansvar, den vuxna som vill ta livet med en klackspark och inte vara så strikt och följa alla normer osv osv

Hur många gånger dödar vi oss själva dagligen egentligen ?
Det är många för vi har så starka fasader vi håller upp av okunskap, rädslor och för att vi inte ens lärt känna oss själva hela vägen och en massa andra anledningar som kollektiva normer vi blir präglade att följa och lyda för att inte vara annorlunda och utanför.
Kanske är det vad som kallas karma jag vet inte.

Jag ville inte ställa om klockan igår så i mitt kök så är den vintertid ännu och bara det gjorde att hela dagen var lugn och stilla som om jag klivit av  ett rusande tåg där alla stressar för att uppfylla olika normer de präglas till att leva i.

Det var läskigt för jag kände mig även starkt ensam i att stanna kvar i vintertiden och då fattade jag hur lätt vi följer med de kollektiva strömmarna utan att reagera och det är läskigt, riktigt läskigt.

Vi människor är som en enda stor fårskock som snällt tillåter sig att vara styrda
En del vägrar och protesterar på många olika sätt och det är de som är "bråkiga" och "besvärliga" och till den skaran hör jag och har alltid gjort

Och kanske är det vad som har det lett mig fram mig själv och insikten hur mycket jag trots allt ändå dödat mig själv för att anpassa mig till våra socialt styrda system och normer vi tvingas att leva i.
Kanske kanske inte och jag låter det få vara med och lyssnar på mitt inre som talar tydligare för varje fasade jag släppt och släpper.


När isen brister och fasaderna rämnar då har vi alla möjligheten att möta oss själva.

Gunilla Trädgårds
Hemsida
tradgards@hotmail.se