Vid speciella tillfällen sätts tilliten till oss själva på
prov.
Litar vi på vår känsla. Den som talar med oss på ett lugnt
och ärligt sätt, kanske för ärligt så det är svårt att tro den.
Jag har hela mitt liv mer eller mindre ”känt” och förstått
djuren på ett annorlunda sätt. De ”talar” till mig och hur de gör det vet jag
inte alltid.
Ibland får jag en bild, ibland en känsla, ibland en blick i
exakt rätt sekund när jag känner det de menar.
När det gäller mina egna djur så har jag svårt att känna
tillit att jag ”hör” vad de säger.
Min veterinär sa för många år sen att jag skulle ”känna” på mig
när labradoren vi hade tagit hand om som vuxen inte orkade mera för att hon
hade ont i lederna. Och ja det gjorde jag och hon fick släppa taget och hon kom tillbaka och sov hos mig många nätter
efter för att jag skulle känna hennes lukt och veta att hon var lycklig där hon va.
Jag gjorde det när vår gamla skogskatt också ville släppa
sin kropp och han fick även veterinären att höra honom och hon började gråta
när han talade om för henne att han vill släppa kroppen.
När vår lilla Wilma inte orkade mer, visste jag. Hennes
själ drog iväg till vår homeopat och skrämde hennes katt och låg sedan vid
hennes fötter. Homeopaten frågade varför hon kom dit och hon fick svaret: För
att jag kan <3
Vår kanin som blev så lycklig natten innan hon skulle få
lämna kroppen att hon skuttade runt som en toka och hela köket fylldes av hennes
varma själ för hon kunde inte stanna i sin kropp längre, hon släppte redan mycket redan dagen innan. Och när vi kom hem igen och skulle begrava kroppen så skuttar
småtjejerna runt och sjunger Ayla är över hela himlen och hon är så glad.
När min sista häst ville veta varför jag hade sålt honom många år tidigare och när jag berättade så visste jag att han kunde dö och det
tog några veckor innan de han hade bott hos i över 20 år ringde och sa att nu
vill han inget mera. Och att de tyckte det var svårt. Det hade beställt
hemslakt till deras gård. Jag sa jag kommer och är med så klart och jag var med
honom hela vägen när han släppte.
Nu är jag där igen när en djupt älskad vän säger att hon
vill släppa taget och bli fri sin kropp som är sjuk.
Jag hör henne, jag ser henne och jag vill blunda och stänga
igen och låtsas som jag inte hör, det är för svårt.
Jag litar inte på det jag känner för hon är så glad och
fortfarande pigg. Men det enda som kan hjälpa henne nu är en stor operation och
hon vill inte opereras, det skrämmer henne och hon klarar inte den smärtan som
blir efter och jag vet, hon har berättat.
Jag har pratat med mig själv, vad har du känt alla de
andra gångerna, hur kände du då osv osv och ja jag vet. Jag kände lika som nu.
Hon vill lämna nu innan det blir för jobbigt och hon vill
att jag är glad för den tid vi haft och inte vara ledsen för att den är över nu
på det här sättet. Så jag får gå ut och gråta för hon blir ledsen när jag
gråter.
Hon är glad och vill avsluta glad <3
Den tid vi haft tillsammans är fylld av så många minnen och
hon är så speciell underbara lilla Blomma <3
Så mycket kärlek hon gett mig och oss alla. Så nu är det vår
tur att ge till henne fast vi tycker det är svårt att släppa henne
Jag kommer sakna hennes mjuka päls, hennes underbara ögon,
hennes livsglädje och hennes enorma känslighet och klokhet, hon visste allt om alla hon
mötte. Inget missade hon <3
Oj vad jag kommer sakna henne här och jag vet att vi möts på andra sätt <3
Far-Väl
Blomma
<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar