Jag har varit fattig som en kyrkråtta och knappt haft mat till djuren och sen även barnen och ändå har jag känt mig rik inom.
Jag har haft det så bra trots att räntan låg på 12-13% en period och boendet otroligt dyrt och ändå så fanns överflödet.
Jag har varit fattig igen och levt på enbart provisionslön och flera andra extra inkomster som att ta emot barn via socialen som behövde ett andra hem, varit stödperson till människor inom tvångsvården och jag hade ett rikt liv trots brist på pengar.
Jag har haft några år när jag jobbat och haft närmare 500 tusen i årsinkomst inom vårdyrket på golvet nära människorna som behöver oss som finns där för dem.
Egentligen en omöjlighet men inte för mig. Inget har någonsin varit omöjligt för mig.
Jag är tillbaka där jag har en "normal" inkomst för att jobba med människor och det är tufft efter att ha haft överflöd och det ger mig tid för eftertanke, vart vill jag, vad vill jag, på vilket sätt vill jag förvalta mitt liv.
Jag har aldrig fattat tanken att stanna med att jag har ett heltidsjobb och mer kan jag inte jobba. Om den inkomsten inte räckt, de arbetstiderna inte funkat för mig och min familj - har jag sökt vidare - gått bortom tankens begränsningar.
Jag har jobbat dygn och långa arbetspass och på det sättet jobbat mängder med timmar över det normala trots att jag oftast haft flera lediga dagar i månaden än de som jobbar 8 timmars dagar o 40 timmars vecka måndag till fredag.
Jag har tänkt efter vad och hur jag vill och det har funkat för mig fast omöjligt för många andra har jag fattat.
Så med den erfarenheten i mitt bagage så har jag ännu en gång kommit till en punkt där jag rannsakar och funderar vad som är värt något.
Blommas sjukdom har även den påverkat mig enormt, liv som släcks eller ges ny möjlighet är svårt att leva med.
Vad är rätt, vilket val är det bästa för rätt eller fel kan vi aldrig avgöra helt när det gäller liv.
Bara välja från Hjärtat det som känns bäst och lyssna, ta emot och lära känna individer och deras röst som ibland talar högt ibland tyst som en viskning.
Min lilla rumänkille som varit så olycklig de sista veckorna som känt sig ensam och rädd, matte har inte varit närvarande.
Igår satt jag med honom i famnen länge, vi njöt båda två och idag är han gladare igen, matte är med igen.
Tjejerna som har blivit helt förälskade i lilla Sköldis som flyttat in hit hos oss, de ser den lilla och tar emot henne / honom vet inte vad det är för sort :) Det berör djupt i mig när de ser liv.
Jag tänker på min pappa som bad om något att dricka för att få somna in och slippa kvävas till döds och inget kunde vi göra mer än att vänta.
Två av de jobb jag haft sen jag flyttade hit med mycket sjuka människor som dog långt före den tid dom egentligen skulle fått ha med sina familjemedlemmar har varit tufft att jobba i.
Så jag har mött döden och jag har även mött livet.
Liv som kallar på mig varje morgon, varje stund, varje ögonblick kallar liv på mig på många olika sätt.
En blick när jag går ut genom porten är fylld av liv, träden som grönskar, hararna som skuttar iväg, de underbara blommorna som ropar hej nu är jag här igen, glädjen och livet jag känner inom kallar och tyst viskar till mig varje sekund och jag bejakar och lyssnar mer och mer
Återigen en vändplats där jag stannar och reflekterar vad är liv för mig, vilket liv vill jag fortsätta leva, vad är kvalitet för mig - livs - kvalitet.................
Mina yngsta tjejer som är här nu och är så säkra inom sig på så mycket trots att de ännu inte har så stor erfarenhet av livet, deras liv. Livet med mig har de erfarenhet av men deras eget har de framför sig.
De är så säkra på vad de känner och upplever så jag har återigen fått omvärdera min känsla av liv
<3
Jag ser en bild av öppet grönskande och blommande fält fyllt i överflöd med liv och ändå är fältet tomt - jag kan fylla det med det jag vill om jag väljer att gå min väg
Kliva av den hets som ligger i samhället och världen idag
Kliva av tåget och gå min väg och fylla fältet med de liv som vill leva där med mig och det berör mig djupt.
Jag har klivit av många gånger och reflekterat och klivit på igen, jag har valt och valt om och om igen och jag har provat så många olika situationer som gett mig erfarenheter jag är så glad för att jag fått.
Jag har fortfarande vintertid på klockan i mitt kök och det är så lugnt och skönt där utanför all stress, utanför den tid alla lever i, lever jag i mitt kök, en annan tid, en annan plats där jag finner vila för att sedan kliva ut och leva i hetsen och kampen i vårt samhälle för att synas och existerar i en värld som snurrar allt snabbare för många människor.
Stora varma tårar har runnit mest hela morgonen och jag känner mig naken, lika naken som fältet jag ser.
Jag har sett och uppmärksammat den hets och den kamp som finns för att synas, för att höras, för att utvecklas, tjäna pengar, bli en erkänd företagare, erkänd människa osv osv
Och jag tänker på orden jag läste nyss i min ena utbildningspärm - Det här är ingen utbildning - Det här är för att rasera din inbillning om vad du tror på.
Inbillningen av vad jag tror att liv är, vad livet går ut på, vem jag är osv osv
Och jag minns orden jag sa när jag skulle svara på varför jag ville gå den 3 dje kursen - Det är min livförsäkring var de enda ord jag ville säga och idag vet jag att de orden är sanna för mig.
För vi är redan, vi finns redan, vi hörs redan, vi syns redan precis som de vi är utan att ropa högst ute på internet, arbetsplatsen eller bland vänner eller ovänner.
Vi finns och syns redan utan det
Vi finns
Vi lever
Må väl
Gunilla
Kontakt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar