Efter inlägg på Facebook igår

Igår skrev jag om att jag upplever att det är lättare i min kontakt med myndigheter och personer som jobbar där när jag är öppen och mottaglig för att se hur situationer kan lösas på enklaste sätt.

Både när det gäller FK, AF och Akassan mm. Där finns människor och jobbar som både är enkla och svåra att samarbeta med, det har livet lärt mig.
Förr hade jag svårare att tackla situationer och blev upprörd lättare vilket oftare gav motstånd från motsatta sidan och kommunikationen blev svårare än det behövde vara vilket bara förvärrade för mig själv.

Under många år har jag bearbetat och tagit hand om mig, vilket har lett till att jag är mera öppen och kan se en situation på många olika sätt.
Mina känslor styr mig inte lika mycket nu och jag kan stanna upp och tänka igenom vad är viktigt för mig och hur ska jag lättast kunna lösa det här, med andras hjälp.

Igår fick jag reaktion på det jag skrev på flera sätt, vilket gjorde att jag började fundera lite mera.
Det är så lätt att tolka ord utifrån våra egna känslor och jag uttryckte mig att det är lättare att lösa med samarbete och en person använde ordet om du vill samarbeta.
Skillnaden mellan att och om är stor och påverkar mycket i våra egna känslor och vårt eget sätt att möta situationer.

Att vilja samarbeta utifrån den situation som är ger oss bättre förutsättningar än att känna om jag vill samarbeta, vilket redan har gett ett hinder att kliva över i den situation som redan finns.
Att vilja är att våga, om är att bromsa.

Och då kommer ordet Omtanke till mig igen. Ett ord som jag tycker mycket om.
Om-tanke, du tänker om tankarna, tänker nya tankar vilket ger dig nya vägar i ditt eget liv.

Ordspråket Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden säjer en del och jag hittade en rolig sida om ordspråk, kolla gärna in där.
Det finns även flera olika tolkningar av ordspråk där.
Ordspråks sida. Det finns olika tolkningar som utgår från mod, kurage, förändring, makt, ursäkt, psykoanlays, glädje och sorg osv

När vi inte mår bra inom oss så är det lätt att vi blir offer på olika sätt och hela tiden kämpar emot situationer vi inte vill ha eller tycker är rättvisa eller okej.
Jag har gjort det själv när jag var under isen och vet hur lätt det är.

Att kämpa emot situationer vi i nuet inte kan påverka just för att det finns lagar, paragrafer och regler inom de olika myndigheterna gör att ett självförverkligande av offret inom oss skapas: "Ja det var väl det jag visste att de inte vill hjälpa mig" osv.

Det handlar om att uppnå det bästa måendet för mig själv just i den situation jag befinner mig i och undvika det som är dåligt om jag kan och så mycket jag kan bit för bit.

För mig handlar det då om att samarbeta och se situationen som den faktiskt är och vad jag själv har för del och ansvar i situationen för att få den så bra som möjligt till mig själv.
Se fakta här och nu hjälper mycket.

Vara öppen och möta de personer jag möter inom de olika myndigheterna och fråga dem om hjälp och vad de kan göra för mig för att få till det så bra det går.

Sen kan jag tycka att en situation kan vara knäpp och inte fungera alls och paragrafer kan slå så snett osv.
Och idag lever vi i ett svårt samhälle på  många olika sätt och då kan jag välja exempelvis att skriva brev till myndigheten eller regeringen, påvisa och be dem titta på hur snett många saker fungerar.
Vilket jag ofta gjort och gör och det kan ge en förändring på sikt när vi tar tag i det och förmedlar fakta hur det påverkar i våra liv.

Offerkänsla skadar både oss själva och vår omgivning och ger oss bara mera sår inom oss.
Sår ingen människa är förtjänt av att få mer av i de som redan finns.

Det här är en del av det jag jobbat med i mig själv och på de utbildningar jag gått.

Och vill du uppnå ett bättre mående och undvika det som tynger ner dig, så hör gärna av dig så kan du få del av några verktyg som hjälper dig i den processen.

Kontaktmail eller 08 540 67 705

Ha en underbar helg
Gunilla Trädgårds

Att förändra det vi kan förändra

Under många år har jag funderat på varför många människor inte alls har någon insikt i att deras kroppar har en viss potential och har sina system den är uppbyggd av.

Det är som en bil, den behöver bensin och olja för att fungera. Och den behöver mycket mera för att rulla, en växellåda som transformerar motorns effekt, ut i kardanen och ut i bakaxel och vidare förbi länkarmar och styrstag och en massa bussningar och hjullager en en hel del annat smått och gott innan bilen rullar.
Kolvarna som skapar kompressionen i motorn och vevaxeln som får kolvarna att pumpa i snabb takt och pressa upp kompressionen upp till ventilerna som öppnar och stänger i rasande tempo och tändstiften som ger gnistor som ger motorkraften i en liten explosion.
För att inte tala om elsystemet, alla reläer, kopplingsdosor, elkablar, tändkablar, insprutare allt hör samman för att få bilen att fungera och kunna transportera dig dit du vill.

Den är en magiskt konstruktion precis som våra kroppar och alla olika system i den.

Många fattar att kroppen är uppbyggd av många olika komponenter och att alla behöver samarbeta för att kroppen och vi själva ska må bra och fungera optimalt.

Många kommer till en punkt där de bränt ut sin kropp så den helt lägger av och många utav de människorna har dålig insikt i att de själva är orsaken till det.
Det är som dom tycker att kroppen ska bara prestera utan att tas om hand och så blir dom förvånade när kroppen säjer nej och lägger av.

Jag har masserat många kroppar som visat sån tydlig rädsla att bli bättre för den vet att så fort den visar den minsta bättring så kör personen på igen i de gamla vanliga spåren och därför vill oftast inte kroppen samarbeta för att bli bättre.

Det gjorde att jag förstod att jag behövde ta hand om min kropp på ett nytt sätt och se över varför jag kommit dit , varför min kropp var så smärtfylld att den inte ens kan klara att få vatten på sig av duschen utan att skrika högt av smärta och ångest, vad har jag gjort mot mig själv.

Jag hade många andra symptom med i min "utbrändhet" och jag började titta på dem och ställde mig själv frågor, varför kom jag hit, på vilket sätt kom jag hit, hur kunde jag göra så mot mig själv, varför tillät jag mig att bara köra över mig själv och min kropp.
Och frågorna var många och svaren likaså.

Olika beteende mönster började komma fram och jag ifrågasatte dem och gjorde förändringar, envisa förändringar.
Beteenden som skapats redan i barndomen hade jag levt så länge i så det var inte gjort på en vecka att bryta dem och jag visste att det går att förändra dem, för de var inte jag, bara ett beteende.

Så därav rubriken, förändra det vi kan och låt bli resten.
Det innebär inte att vara mesig och säga ja amen till allt och vara självutplånande.

Nej det innebär att ta eget ansvar för mig, vill jag må så här, nej och svaret som kom inifrån var solklart för mig  -Ja men dåså, kavla upp ärmarna av med offerkoftan och res dig upp och börja jobba.

Det låter enkelt och som en klyscha och ja det är enkelt när polletten trillar ner.
För det är bara jag själv som kan påverka mitt liv och ta ansvar för det.

Sakta men säkert kan vi alla ta tillbaka rätten till vårt eget liv och förändra det vi kan för att leva vårt liv så bra det går.

Alla myndigheter har sina paragrafer att följa, alla har sina system de inte kan göra så mycket åt på kort sikt även om det må va tokigt många gånger.
Och det är ingen av oss förtjänt av att protestera mot när vi ändå mår så risigt, det är bättre och mycket snällare mot oss själva att ta hand om oss själva istället för att vara upprörd över något vi inte kan förändra, i alla fall precis där vi befinner oss för det tär bara på oss.

Känslan av maktlöshet och kränkning ligger latent under ytan hela tiden och vi har ofta taggarna utåt.

Varför har jag frågat mig, varför känner jag mig kränkt i ett system som bara är så här nu.
Det är inget personlig mot mig just för att jag är i det systemet nu och hur mår jag om jag håller på att ifrågasätta det hela tiden när jag vet att jag inte kan göra något åt det precis just nu ?

Det som går att göra är att göra skrivelser, till regering, och de som skriver paragrafer och liknande för att på sikt påverka och känna att vi är del i att påverka och bara det gör att en form av läkning startar inom, du tar tag i det som känns fel, du är inte maktlös och kränkt.
Du är motiverad och stärkt att ta tag i, det är den stora skillnaden.

Du börjar samarbeta och då lyssnar även din kropp, psyke och själ på dig, du tar ansvar för ditt eget mående och påverkar det du kan.
Det är vad jag upplevde inom mig och det är säkerligen det som är den självläkande nyckeln.

Att ta tag i, att agera i rätt riktning dit du kan påverka och förändra på sikt

Inom mig så blir känslorna lyckliga nu när jag skriver och det är mitt svar till mig själv.

Jo jag hittade nyckeln och jag kom tillbaka snabbt för jag tog till mig det andra delade med sig av sina kunskaper från alla håll.
Jag var mottaglig och villig till förändring där förändring var möjligt precis just där och då och det gav mig mitt liv tillbaka, starkare än någonsin

Ha en fin helg och var rädda om er
<3
Gunilla Trädgårds

Den här bilden kommer från facebook och jag vet inte avsändare om jag inte kan dela den meddela mig så tar jag bort den direkt, tack för hjälpen.

Kontakt mig om du vill veta mer: Kontaktmail

Kroppsmedvetenhet

Börjar mitt första inlägg här med det jag upplevde idag när jag var och tränade på sjukgymnastiken.
Jag har tidigare varit utbränd med alla olika symptomer som finns i det, värk, stress, sömnsvårigheter, utmattning osv
Jag fick mycket bra hjälp under min sjukskrivning för 5 år sen och/eller så var jag bara motiverad att ta till mig andras kunskaper för att hitta tillbaka till livet.
Det var inte kul att inte kunna duscha utan att hela kroppen skakade av värksignaler, att vara så trött att inget var roligt och det värsta av allt, uppleva att jag som var så trött skulle bli tvingad att träna hos sjukgymnasten.
Bara ordet träna fick mig att gå ännu mera i botten i utmattningskänslorna och idag så förstår jag varför jag kände det så.

När jag ser hur det tar i för kung och fosterland när de tränar och pratar med varandra om att det måste ju kännas annars är det ingen ide att träna. De lägger på vikter för sjukgymnasten har gett dem för lätta vikter och jag ler för jag gjorde samma sak då förut och fick direkt smaka på det onda i hela kroppen.

Jag berättade det då för min sjukgymnast och hon skrattade och sa det förstod jag att du skulle göra för du är van att kämpa och ta i hela tiden, du vet inget annat.
Oj vad sant hon hade och vilka betenden det har skapat. Att hela tiden behöva kämpa för att både leva och överleva mitt liv bland alla mina olika beteenden och föreställningar som jag trodde jag måste leva upp till för att duga och allt vad det var :)

När jag förstod hur rätt hon hade min sjukgymnast, så började jag träna upp min kropp med lätta vikter. Egentligen handlade det mest om att skapa nya mjuka snälla rörelser för min kropp och att upptäcka sig själv på ett nytt sätt utan att den var tvungen att kämpa och den blev glad och lycklig -äntligen :) och en massa beteendemönster släppte i mig med automatik samtidigt.

Idag på träningen så såg jag flera som tar i och rör kroppen på samma sätt som de hela tiden gjort, de fortsätter i samma rörelsemönster vilket även är beteendemönster och dom blir trötta och tycker det är jobbigt. De pressar sin kropp ytterligare i samma gamla invanda beteende/rörelsemönster där den redan skrikit länge stopp stopp jag klarar inte mera istället för att lyssna på sjukgymnastens kunskaper och sin egen kropp.
Vad vill den, vad har den ont, hur känns det om jag rör den så här, gör det ont så kanske jag ska stretcha lite först, jag kanske ska stäcka på mig mera, göra rörelsen sakta för att känna hur det känns och hur musklerna jobbar i den rörelsen osv

Kroppsmedvetenhet är bland annat att lära känna sin egen kropp på nytt, lära sig att lyssna på den för den vet hur den är uppbyggd och hur den fungerar, lära sig njuta av sin egen kropp och de förmågor den har och framförallt ge den tid att träna upp de små muskelgrupperna vi oftast har kört över otroligt mycket. Kroppen har förmågan att läka det mesta i den om vi ger den tillåtelsen att få göra det med att släppa kontrollen av den.

Så var varsam med din kropp och låt den tala, bli kroppsmedveten och njut av livet

Lev av kärleken du är
Gunilla