Det är som en bil, den behöver bensin och olja för att fungera. Och den behöver mycket mera för att rulla, en växellåda som transformerar motorns effekt, ut i kardanen och ut i bakaxel och vidare förbi länkarmar och styrstag och en massa bussningar och hjullager en en hel del annat smått och gott innan bilen rullar.
Kolvarna som skapar kompressionen i motorn och vevaxeln som får kolvarna att pumpa i snabb takt och pressa upp kompressionen upp till ventilerna som öppnar och stänger i rasande tempo och tändstiften som ger gnistor som ger motorkraften i en liten explosion.
För att inte tala om elsystemet, alla reläer, kopplingsdosor, elkablar, tändkablar, insprutare allt hör samman för att få bilen att fungera och kunna transportera dig dit du vill.
Den är en magiskt konstruktion precis som våra kroppar och alla olika system i den.
Många fattar att kroppen är uppbyggd av många olika komponenter och att alla behöver samarbeta för att kroppen och vi själva ska må bra och fungera optimalt.
Många kommer till en punkt där de bränt ut sin kropp så den helt lägger av och många utav de människorna har dålig insikt i att de själva är orsaken till det.
Det är som dom tycker att kroppen ska bara prestera utan att tas om hand och så blir dom förvånade när kroppen säjer nej och lägger av.
Jag har masserat många kroppar som visat sån tydlig rädsla att bli bättre för den vet att så fort den visar den minsta bättring så kör personen på igen i de gamla vanliga spåren och därför vill oftast inte kroppen samarbeta för att bli bättre.
Det gjorde att jag förstod att jag behövde ta hand om min kropp på ett nytt sätt och se över varför jag kommit dit , varför min kropp var så smärtfylld att den inte ens kan klara att få vatten på sig av duschen utan att skrika högt av smärta och ångest, vad har jag gjort mot mig själv.
Jag hade många andra symptom med i min "utbrändhet" och jag började titta på dem och ställde mig själv frågor, varför kom jag hit, på vilket sätt kom jag hit, hur kunde jag göra så mot mig själv, varför tillät jag mig att bara köra över mig själv och min kropp.
Och frågorna var många och svaren likaså.
Olika beteende mönster började komma fram och jag ifrågasatte dem och gjorde förändringar, envisa förändringar.
Beteenden som skapats redan i barndomen hade jag levt så länge i så det var inte gjort på en vecka att bryta dem och jag visste att det går att förändra dem, för de var inte jag, bara ett beteende.
Så därav rubriken, förändra det vi kan och låt bli resten.
Det innebär inte att vara mesig och säga ja amen till allt och vara självutplånande.
Nej det innebär att ta eget ansvar för mig, vill jag må så här, nej och svaret som kom inifrån var solklart för mig -Ja men dåså, kavla upp ärmarna av med offerkoftan och res dig upp och börja jobba.
Det låter enkelt och som en klyscha och ja det är enkelt när polletten trillar ner.
För det är bara jag själv som kan påverka mitt liv och ta ansvar för det.
Sakta men säkert kan vi alla ta tillbaka rätten till vårt eget liv och förändra det vi kan för att leva vårt liv så bra det går.
Alla myndigheter har sina paragrafer att följa, alla har sina system de inte kan göra så mycket åt på kort sikt även om det må va tokigt många gånger.
Och det är ingen av oss förtjänt av att protestera mot när vi ändå mår så risigt, det är bättre och mycket snällare mot oss själva att ta hand om oss själva istället för att vara upprörd över något vi inte kan förändra, i alla fall precis där vi befinner oss för det tär bara på oss.
Känslan av maktlöshet och kränkning ligger latent under ytan hela tiden och vi har ofta taggarna utåt.
Varför har jag frågat mig, varför känner jag mig kränkt i ett system som bara är så här nu.
Det är inget personlig mot mig just för att jag är i det systemet nu och hur mår jag om jag håller på att ifrågasätta det hela tiden när jag vet att jag inte kan göra något åt det precis just nu ?
Det som går att göra är att göra skrivelser, till regering, och de som skriver paragrafer och liknande för att på sikt påverka och känna att vi är del i att påverka och bara det gör att en form av läkning startar inom, du tar tag i det som känns fel, du är inte maktlös och kränkt.
Du är motiverad och stärkt att ta tag i, det är den stora skillnaden.
Du börjar samarbeta och då lyssnar även din kropp, psyke och själ på dig, du tar ansvar för ditt eget mående och påverkar det du kan.
Det är vad jag upplevde inom mig och det är säkerligen det som är den självläkande nyckeln.
Att ta tag i, att agera i rätt riktning dit du kan påverka och förändra på sikt
Inom mig så blir känslorna lyckliga nu när jag skriver och det är mitt svar till mig själv.
Jo jag hittade nyckeln och jag kom tillbaka snabbt för jag tog till mig det andra delade med sig av sina kunskaper från alla håll.
Jag var mottaglig och villig till förändring där förändring var möjligt precis just där och då och det gav mig mitt liv tillbaka, starkare än någonsin
Ha en fin helg och var rädda om er
<3
Gunilla Trädgårds
Den här bilden kommer från facebook och jag vet inte avsändare om jag inte kan dela den meddela mig så tar jag bort den direkt, tack för hjälpen.
Kontakt mig om du vill veta mer: Kontaktmail
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar