Attityd är ett förhållningssätt för mig och det är fortfarande jag, en del av mig.
I vissa sammanhang behöver jag använda mig av en viss attityd för att situationen kräver det, ex vara proffesionell på mitt arbete.
Det är jag och ändå inte hela jag och jag har många olika sidor och attityder att växla mellan.
Det är smörgåsbordet av mig själv jag kan plocka och använda mig av i olika sammahang när det behövs.
När jag är hemma kan jag släppa efter och vara hela mitt äkta genuina jag och ute i livet använder jag mig av olika sidor av mig som jag kallar deljag eller delpersonligheter.
Att bli vän med alla delar och sidor av mig är en spännande upptäcksresa, vissa är så blyga, skadade, söndertrasade, lemlästade, lyckliga, starka, fokuserade, drivna, ofokuserade, flummiga, helt närvarande och helt onärvarande, kärleksfulla, tycka om i mängder osv osv
Att växla mellan alla olika sidor av mig är en stor tillgång och jag kan själv skydda och ta hand om det som gör ont inom mig, det som är skadat, det som är ofokuserat osv och använda mig av andra sidor när de behövs för att ta ansvar för mig själv och mina känslor.
Jag använder mig då av en viss attityd och många tror att dom känner mig på ex en arbetsplats och ja det gör dom.
Den sidan av mig jag är när jag är där och det är den stora poängen, jag skyddar, vårdar och utsätter inte mina sköra sidor för andra människors åsikter eller tyckanden och ändå är jag mig själv.
Det finns mycket som idag handlar om att inte ta något personligt och det är sant, för vad andra tycker utgår egentligen enbart från deras eget inre och deras egna föreställningar och har inget med mig att göra.
Ändå går det att undra vad är personligt och vad är inte personligt och när går det in fast vi inte förstår eller kanske kan se det på andra sidor av oss själva.
När du blir mer självmedveten och kroppsmedveten så känner du när du tar in även om du säjer att du inte tar det personligt.
Det fina i kråksången är att du tar inte in från andra mer än där du fortfarande har något att läka inom dig själv.
Så indirekt kan ingen längre skada dig när du är med dig själv om du inte tillåter det.
Jag vill dela den här med er, den florerar på facebook idag och är riktigt bra och tänkvärd och ändå vet jag att allt går att förändra och läka när vi blir självmedvetna.
Men idag är det inte så många som vet det och därav tror jag vi ska tänka på hur vi gör mot andra.
Här är hur en lärare i New York gjorde det för sin klass.
Hon bad dem att göra följande övning: Barnen skulle ta varsitt pappersark. Sedan blev de tillsagda att skrynkla ihop det stampa och slå på det och men utan att riva det. Så bad hon barnen vika bladet, titta på hur smutsigt, fyllt med märken och ärr arket var. Så ombads barnen at...t ...säga förlåt till pappersarket. Fast de hade bett om ursäkt och att de hade försökt att släta ut det, var det fortfarande skrynkligt. "Dessa märken kommer aldrig att försvinna, oavsett hur mycket du försöker ta bort dem. Detta motsvarar vad en mobbare gör mot andra. Även om du säger förlåt efteråt, kommer ärren aldrig försvinna."
Barnens ansiktsuttryck sade att budskapet hade önskad effekt.
(Källa okänd)
Svävar du ovanpå ytan eller är du självmedveten och börjar känner din kropps vetande ?
Gunilla
kontakt: rorelseifokus@live.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar