Att känna mig naken o sårbar

Det finns dagar när jag vaknar och känner mig mer naken och sårbar än dagen innan och tänkte dela mitt Facebook inlägg från i morse med er här.

Efter en lång natt med många avsnitt med Private Practice med liv o död om vartannat där deras värderingar vänds ut o in och inget annat än den nakna sköra sanningen finns kvar att livet är skört.

Sms kontakt med ett av mina barn jag aldrig riktigt lärt känna o smärtan i det och samtidigt glädjen att naket erkänna o äntligen mötas en bit i natten.

Tankar o känslor av hur människor kan vara så giriga att de kan trampa över vem som helst för egen vinning mm mm

Så vaknar jag till en ny dag en ny dag där jag känner mig priviligierad att vara den jag är.

Våga stå upp för den inre rösten i hjärtat som viskar
Du är modig
Stå kvar och va bara du
Va sann i dina ord från ditt hjärta.

Hur svårt det än kan vara att våga säga de nakna orden som så lätt vill döljas för att slippa känna skuld o skam, så vågar jag ändå
 
Orden som studsar tillbaka från de människor som inte vågar lyssna och ta emot dem, deras sköld av rädsla att släppa någon nära låter dem inte ta emot. De slår hellre i ryggen när vi vänder oss om, synd om dem.

Den nakna sanningen att vara människa med en själ full av kärlek, ödmjukhet och värme
För det krävs mod
Och jag är modig
Jag vågar vara naken i min mänsklighet med all min röra inom
Jag vågar vara sann i mig själv
För det är jag värd
Precis som alla är värda

Och med det jag vill dela några ord ur boken Marias Röst - Ett personligt möte - av Mikael Kvist

Öppen Blomma

Det kommer en dag
Då ditt hjärta är
Som en öppen blomma
Utanpå ditt bröst

Det är då så stort
Att det inte längre
Kan hållas inneslutet
Inuti dig själv

 

Önskar er alla en fin helg och va rädd om er och de ni har runt om er

Gunilla Trädgårds

Hemsida

Vägen att bli helhjärtad går genom sårbarhet

Under helgen har jag upplevt en salig röra i mina känslor och jag undrar om jag är för blödig och känslig och bryr mig för mycket.

Jag fick ett mail från ytterligare en vän som skulle ta bort mig som vän på facebook för att några av hens vänner inte accepterade att hen hade mig som vän på grund av en person jag har som vän.
Hen och hens vänner och jag och många flera har gått samma utbildningar under många år även om det nu är några år sedan.
Hens vänner säjer att läraren har utövat makt över dem vilket inte stämmer då läraren var den första att alltid tala om att alla steg vi tog i vår bearbetning var fullt tillräcklig och att det var bättre att vi sa nej till mera utbildningar med bearbetningar om vi kände att vi inte klarade att möta mer i oss själva.
Hens vänner sa aldrig nej till mera utbildning eller kontakt och när de sedan inte klarade mer av det som kom upp i dem själva så skyllde de på läraren. De skyllde på en person som var den som hade förmågan att hitta det vi bar inom oss för att vi skulle kunna bearbeta det för att läka.

Jag har svårt att förstå att hens och mina eller de jag trodde var mina vänner idag inte på något sätt känner empati för en person de fick otroligt mycket hjälp av. En person de smutskastat enormt och ändå använder de kunskapen de fick.
Nu har hens vänner dragit igång en hel cirkus för att de är rädda för att bli igenkända via facebook där de håller till och tvingar sina vänner indirekt att ta bort alla som har kontakt med läraren eller på något vis kan göra att de blir igenkända.
Mycket konstigt agerande och det är många personer de påverkar med sin cirkus utan någon som helst känsla att se om de själva har rent mjöl i påsen, varför tar de själva inte ett steg tillbaka och känner efter, vilken del har jag själv i situationen, tog vi själva det egna ansvar vi skulle göra.
Men nej, det verkar inte som de på något sätt reflekterar att de själva har någon del i det dom säjer har hänt och fortfarande händer eftersom de ännu håller på efter så många år.

Bearbetningen under utbildningarna gick djupt vilket påverkade smärtsamma känslor och minnen och även skam i våra kropper kom fram för att tas om hand och det var säkert där det gick snett för många under utbildningen.
Det var för mycket för mig med till o från och tufft att möta och ändå skönt att veta att skam fanns i kroppen och påverkade hela livet på olika sätt.
Att uppleva att inte duga som den jag är fast jag egentligen vet att jag duger precis som jag är det gjorde ont.

För mig har utbildningarna gett mycket liv och jag inser att jag duger precis som jag är, de har gett mig ödmjukhet inför mig själv, mina medmänniskor och livet. Jag behöver inte prestera för att duga, jag behöver inte hävda mig för att duga, jag har ingen prestige längre jag bara är jag och det är befriande. De har även gett mig tillbaka min känslighet så att jag kan uttrycka mig själv på ett sätt som jag inte skulle kunnat utan lärarens kunskap, jag har blivit mera helhjärtad än någonsin tidigare och jag vågar vara sårbar. Jag har vågat möta skamkänslorna i min kropp och det har befriat mig och ändå vet jag att det finns mycket kvar att möta och det ser jag som en spännande resa under resten av mitt liv.

Det som gör mig ledsen då o då är när jag delar med mig av mig själv och ibland när jag säjer ifrån, det här är inte okej för mig, och möter människor som säjer att det jag delar inte ska lyssnas på, att jag missförstår, att det inte är som jag upplever och känner osv.
Och det känns om de människorna inte har någon förmåga att ta ett steg tillbaka och känna efter ligger det något i det hon säjer, är det något jag behöver reflektera över osv men nej de har inte gjort något tokigt som de behöver reflektera över.
Jag reflekterar alltid när jag får reaktioner och de flesta gångerna finns det något inom mig jag kan läka en bit till men ibland så ligger det enbart i de jag möter.

Nu har jag en stor längtan tills Anneli drar igång sin Workshops just om skam, att våga vara sårbar, leva helhjärtad mm här kan ni läsa det hon skriver.

http://brandingspirit.wordpress.com/shame-resilienc/

http://brandingspirit.wordpress.com/om-connections/

Med kärlek
Gunilla